Demokratijubileum den 12 september 2021

Den 12/9 firade vi 100 år av kvinnlig rösträtt med ett Demokratijubileum. Ett halvdagsprogram med spännande seminarier och inspirerande tal samt inslag av musikal och kampsånger. Evenemanget direktsändes av Göteborgs universitet. Under Filmer ovan kan du se både en kort och lång version av festdagen. Där finns även hela programmet.

Arrangerade gjorde Göteborgsborgskvinnor i rörelse/r tillsammans med Göteborgs universitet och Folkuniversitetet. Se de medverkande nedan.

Medverkande
Fia Adler Sandblad, skådespelare
Mikaela Alburg, musikalartist
Malin Arvidsson, historiker, Lunds universitet
Ulla Berglindh, Folkuniversitetet
Ida-Maria Brunt, musikalartist
Renée Frangeur, docent i historia och folkhögskolelärare
Charlotta Hanner Nordstrand, fil.dr. Institutionen för kulturvård, GU
Sanna Hellgren, bibliotekarie, KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek
Jessica Högefjord Åslund, musikalartist
Fredrika Lagergren Wahlin, GU
Åsa Lindestam, riksdagsledamot (S) förste vice talman
Maud Lindström, visartist
Linda Lättman, musikalartist
Cecilia Malmström, f.d. EU-kommissionär, Assar Gabrielsson gästprofessor, GU 
Monica Påhlsson, Göteborgskvinnor i rörelse/r
Mia Samuelsson, musiker
Sara Sjödahl, konsertpianist
Lisbeth Stenberg, Göteborgskvinnor i rörelse/r
Teysir Subhi, ledamot av kommunfullmäktige i Göteborg, partiledare för Feministiskt initiativ
Louise Thörner, musikalartist
Lena Wängnerud, professor vid Statsvetenskapliga institutionen, GU

Kvinnornas gåva till staden 8 mars 2021

8 mars 2021 firades Göteborgs 400 -årsjubileum och 100 år av kvinnlig allmän rösträtt med att en bokgåva överlämnades till staden. Gåvan togs emot av Anneli Rhedin, Kommunfullmäktiges ordförande i Göteborgs stad.

I boken ”Att ge upp har inte övervägts” skildras Göteborgs kvinnorörelsers historia där närmare 30 rörelseaktiva medverkat som skribenter. Arrangemanget i Börsen direktsändes, med omkring 1 500 tittare, av Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götaland.

Se den filmade ceremonin

På sidan Filmer ovan kan du välja mellan två filmade versioner från ceremonin. En kort textad version av ceremonin med tal, intervjuer och sång och en längre version med hela ceremonin, tal, musik och sång.

Bakgrund

Vid Göteborgs 300 -årsjubileum överlämnade kvinnor från hela den göteborgska kvinnorörelsen ett standar, som sedan dess har funnits i Börsen – det pampiga hus där de politiska besluten fattas. Kvinnorna hade då stora förhoppningar om att få medverka vid beslut och ta ansvar men motståndet mot kvinnor i politiken var länge stort. I ”Att ge upp har inte övervägts” går det att läsa om framgångar och misslyckanden – i arbetet för kvinnors lika rättigheter, möjligheter och villkor. Vi hoppas att boken ska väcka samtal om hur demokratin i staden ska kunna utvecklas och fler röster höras i framtiden.

Medverkande

Vid ceremonin 8 mars medverkade deltagare från Göteborgs första kvinnoförening,  gymnastikföreningen Sköldmön, som startades 1882 och som fortfarande finns kvar. Fia Adler Sandblad läste det tal som Mary von Sydow höll vid 300 -årsjubileet och visartisterna Maud Lindström och Elin Callmer medverkade med gamla och nya kvinnosånger. Stöd från Mary von Sydows fond har möjliggjort kulturinslagen. Från nätverket för forskning och folkbildning, Göteborgskvinnor i rörelse/r inom Kvinnliga akademikers västra krets, medverkade Monica Påhlsson, Lisbeth Stenberg och Agneta Wirén.

Möt skribenten Marie Falkesten

I intervjuserien Möt skribenten får vi med skribenternas egna ord veta hur det var att skriva boken ”Att ge upp har inte övervägts” och vad de ser som nästa steg.

Här möter vi Marie Falkesten.

1. Vad var din ingång till att medverka till arbetet i Göteborgskvinnor i rörelse/r?

Jag var aktiv i Filmcentrum, Kvinnorörelsen och kulturorganisationer, gjorde affischer, vykort, flygblad, serier, film med mera.

2. Hur var det att skriva berättelsen om göteborgskvinnornas arbete? Var det något som förvånade dig?

Mitt bidrag har varit deltagande i 70-talsgruppen och bilder till boken.

Det har varit fantastiskt att i boken ta del av de olika kvinnogrupperna i Göteborg, som har gjort så mycket för samhällets framåtskridande.

3. Om vi ser boken ”Att ge upp har inte övervägts” som ett avstamp inför framtiden, vad är din önskan om vad det avstampet skulle kunna innebära?

En sådan fin och lärorik bok borde nå skolelever och andra för kunskap om att det krävs mod, vilja och arbete för att nå det samhälle, som är jämlikt, tolerant och rikt på kultur för alla!

Tack Marie!

Möt skribenten Thina Segerström

I intervjuserien Möt skribenten får vi med skribenternas egna ord veta hur det var att skriva boken ”Att ge upp har inte övervägts” och vad de ser som nästa steg.

Här möter vi Thina Segerström.

1. Vad var din ingång till att medverka till arbetet i Göteborgskvinnor i rörelse/r?

Jag blev kontaktad inför det första stormötet för arbete kring ett projekt till Göteborgs 400 års jubileum.

Hade varit engagerad och aktiv i arbetet ”mot svenska atomvapen”, kvinnorörelsen, kultur och miljörörelsen.

2. Hur var det att skriva berättelsen om göteborgskvinnornas arbete? Var det något som förvånade dig?

När jag ser resultatet är jag glad och imponerad av innehållet och dess mångfald.

Själv bidrog jag med bilder på verk gjorda under slutet av 70-talet och början på 80-talet och deltog i arbetet med boken genom samtal i ”70-talsgruppen”.

3. Om vi ser boken ”Att ge upp har inte övervägts” som ett avstamp inför framtiden, vad är din önskan om vad det avstampet skulle kunna innebära?

Inspirera yngre och visa på vikten av att dokumentation är avgörande för hur historien kan komma att skrivas.

Tack Thina!

Möt skribenten Anna-Lisa Björneberg

I intervjuserien Möt skribenten får vi med skribenternas egna ord veta hur det var att skriva boken ”Att ge upp har inte övervägts” och vad de ser som nästa steg.

Här möter vi Anna-Lisa Björneberg.

1. Vad var din ingång till att medverka till arbetet i Göteborgskvinnor i rörelse/r?

Engagerad i Göteborgskretsen av IKFF sedan 1998. Kände mig lycklig när jag fann denna förening! Varit politiskt engagerad och arbetat med samhällsfrågor i olika konstellationer under mitt liv. I IKFF fann jag något övergripande viktigt.

Som barn under andra världskriget upplevde jag fasorna, mötte flyktingar som klasskamrater. Jag lärde mig senare att något är förfärligt fel i världen när ett års krigskostnader kunde räcka till 700 år av FN:s arbete!

2. Hur var det att skriva berättelsen om göteborgskvinnornas arbete? Var det något som förvånade dig?

IKFF hade länge arbetat med ett jättematerial  på Kvinnohistoriska samlingarna på Göteborgs universitet så jag visste vad vi hade gjort. Men det blev ett helt annan känsla för betydelsen av vad många kvinnoföreningar kämpat för när projektet kom igång och vi satt i gruppen idéburna, samtalade och förstod vikten av sammanhållning-

Det som förvånar mig?
Att motståndet mot att bygga en fredlig värld på FN-stadgans grund är så starkt!

3. Om vi ser boken ”Att ge upp har inte övervägts” som ett avstamp inför framtiden, vad är din önskan om vad det avstampet skulle kunna innebära?

”Att ge upp har inte övervägts”

Vi måste analysera de krafter som styr, som tjänar på krig och orättvisor, säger att det inte är någon idé, syna deras argument och kämpa för det som vi tror är rätt

Vi måste samarbeta i våra kvinnoföreningar.

Tack Anna-Lisa!

Möt skribenten Ulla Björnberg

I intervjuserien Möt skribenten får vi med deras egna ord veta hur det var att skriva boken ”Att ge upp har inte övervägts” och vad de ser som nästa steg.

Här möter vi Ulla Björnberg.

1. Vad var din ingång till att medverka till arbetet i Göteborgskvinnor i rörelse/r?

Lisbeth frågade om jag ville medverka. Det slog mig att Göteborg har en lång historia med invandring.

Jag har i olika perioder studerat invandring i Göteborg, men inte kvinnor specifikt. Jag ville studera invandrarkvinnors organisering. 

2. Hur var det att skriva berättelsen om göteborgskvinnornas arbete? Var det något som förvånade dig? 

Ja, dels för att det var svårt att hitta dem dels för att deras organisering berörde deras önskan om att lära sig att hjälpa sig själva och sin medsystrars situation som invandrare.  

3. Om vi ser boken ”Att ge upp har inte övervägts” som ett avstamp inför framtiden, vad är din önskan om vad det avstampet skulle kunna innebära?

Bokprojektet som helhet är en ögonöppnare för många och jag önskar att den får stor spridning.

Jag tycker att för invandrarkvinnor har boken ett stort värde som underlag att förstå hur kvinnorörelsen har arbetat för att förstå och driva sina rättigheter. Att invandrade kvinnor  blir inspirerade för att ta tillvara sina rättigheter. 

Tack Ulla!

Möt skribenten Viveka Enander

I intervjuserien Möt skribenten får vi med deras egna ord veta hur det var att skriva boken ”Att ge upp har inte övervägts” och vad de ser som nästa steg.

Här möter vi Viveka Enander.

1. Vad var din ingång till att medverka till arbetet i Göteborgskvinnor i rörelse/r?

Jag har både varit aktiv inom och forskat om kvinnojoursrörelsen, och mitt hjärta klappar extra för kvinnojourerna, alla som är och varit verksamma inom dem.

Kvinnojoursrörelsen är en otroligt viktig social rörelse som åstadkommit så mycket, men vars kärnvärden på olika sätt är hotade idag.

2. Hur var det att skriva berättelsen om göteborgskvinnornas arbete? Var det något som förvånade dig?

Det var stimulerande och roligt, även om jag ofta var lite sen med mina manuskript, då det var en lång process och jag är deadlinenörd. 🙂

Vad som gjorde mig glad var att inse att aktivismen mot mäns våld mot kvinnor tog vid och fick fart efter det arbete som gjorts av andra kvinnogrupper tidigare under 70-talet. Samt att de som var med om att grundade rörelsen inte hade någon aning om att det de gjorde i mindre kvinnogrupper skulle växa till en helt ny rörelse.

3. Om vi ser boken ”Att ge upp har inte övervägts” som ett avstamp inför framtiden, vad är din önskan om vad det avstampet skulle kunna innebära?

Vad gäller just kvinnojoursrörelsen önskar jag att den uppbådar ett större motstånd mot att göras till föremål för statliga och kommunala regleringar som gör dem till utförande av socialtjänst snarare än aktivister.

För den bredare kvinnorörelsen önskar jag att boken föder glädje och stolthet och förnyad kämpagläde, vilka utmaningarna än månde vara!

Tack Viveka!

Möt skribenten Ulla Holmlid

I intervjuserien Möt skribenten får vi med deras egna ord veta hur det var att skriva boken ”Att ge upp har inte övervägts” och vad de ser som nästa steg.

Här möter vi Ulla Holmlid.

1. Vad var din ingång till att medverka till arbetet i Göteborgskvinnor i rörelse/r?

Jag fick frågan gång på gång om jag inte kunde skriva om Föreningen Vita Bandet Göteborg. Eftersom jag tillhör både nykterhetsrörelsen och den feministiska rörelsen sa jag till sist ja till att skriva om Vita Bandet och anslöt mig till gruppen Idéburna inom Göteborgskvinnor i rörelse/r.

Vita Bandet var en nykterhetsorganisation för kvinnor och föreningen som bildades i Göteborg 1898 var den första i landet som var verksam mer än ett par år. Vita Bandet Göteborg fanns kvar ända till 2008.

2. Hur var det att skriva berättelsen om göteborgskvinnornas arbete? Var det något som förvånade dig?

Det var jobbigt men roligt. Var och en skrev om sin förening och så träffades vi ibland och diskuterade. Nu, 2021, är vi framför allt glada att kvinnoorganisationerna fick en egen bok som kom ut 2019, 100 år efter riksdagens beslut om rösträtt även för kvinnor.

Boken heter ”Så här kan vi inte ha det!” Fem kvinnoorganisationer i Göteborg – 100 års ideellt arbete när samhället svek.

Det är också roligt att delar av våra berättlelser finns med i ”Att ge upp har inte övervägts”.

Jag blev mycket förvånad över allt material som finns på Regionarkivet om Vita Bandet. Inte bara protokollsböcker och kassaböcker från 110 år utan även trycksaker, foton, tidningsklipp och brev. När jag började leta i arkiven hade jag inte heller en aning om all den verksamhet inom många områden som föreningen hade haft.

En annan sak som förvånade mig var att övriga skribenter i vår arbetsgrupp inte visste särskilt mycket om Vita Bandet. I stort sett kände de bara till att det fanns en servering i Slottsskogen som hette så och att det inte serverades alkohol där. Det gav motivation att leta vidare.

3. Om vi ser boken ”Att ge upp har inte övervägts” som ett avstamp inför framtiden, vad är din önskan om vad det avstampet skulle kunna innebära?

Det vore roligt om vårt 8 marsfirande inspirerade fler att vilja jobba med frågorna. Eftersom jag jobbat med föreningar och organisationer tänker jag mest på den nya feministiska rörelsens framväxt. 

Kanske skulle en fortsättning kunna börja vid andra vågens kvinnorörelse, som Agneta Wirén beskriver i filmen. Vad är likt, vad är olikt de kvinnoföreningar som vi beskrev?

Det behövs nya röster!

Tack Ulla!

Möt skribenten Ulla Berglindh

I intervjuserien Möt skribenten får vi med deras egna ord veta hur det var att skriva boken ”Att ge upp har inte övervägts” och vad de ser som nästa steg.

Här möter vi Ulla Berglindh.

1. Vad var din ingång till att medverka till arbetet i Göteborgskvinnor i rörelse/r?

Blev ombedd av Lisbeth att medverka – jag har tidigare i olika sammanhand samarbetat med henne och några andra i boken, Monica P och Anette i Segerstedtstiftelsen, Birgitta och Ulla Bj som kolleger, Birgitta B-N som god vän och med några uppdrag för Diskussionsklubben, Christina R sedan studentkårstiden.

Har också skrivit ett flertal texter i flera antologier om skola och utbildning, flickskolehistorik, skolbyggnader och lärarutbildning mm.

2. Hur var det att skriva berättelsen om göteborgskvinnornas arbete? Var det något som förvånade dig?

Jag skrev om flickskolor och fackligt arbete i kapitel 10 och om några profiler i sammanhanget. Områden som jag ganska väl behärskar.

3. Om vi ser boken ”Att ge upp har inte övervägts” som ett avstamp inför framtiden, vad är din önskan om vad det avstampet skulle kunna innebära?

Boken kommer att förbli en viktig samlingsvolym; både uppslagsbok och inspirerande berättelser.

Jag hoppas också att man kan ha den som utgångspunkt för läsecirklar alt. studiecirklar inom till exempel Folkuniversitetet.

Tack Ulla!

Möt skribenten Monica Påhlsson

I intervjuserien Möt skribenten får vi med deras egna ord veta hur det var att skriva boken ”Att ge upp har inte övervägts” och vad de ser som nästa steg.

Här möter vi Monica Påhlsson.

1. Vad var din ingång till att medverka till arbetet i Göteborgskvinnor i rörelse/r?

Eftersom jag har arbetat med kvinnosaken/jämställdhet mellan kvinnor och män i Göteborg  – och i hela Sverige – sedan början av 1970-talet kom gänget som startade Göteborgskvinnor i rörelse/r att tänka på mig. Ringde.

Självklart blev jag intresserad och entusiastisk. Plötsligt var jag en i projektgruppen. Min bakgrund i detta sammanhang är som ordförande i Fredrika Bremerförbundets göteborgskrets och som förbundsordförande när 100-årsjubileet firades 1984, som också innebar att vara delaktig i nästan allt som hände då i arbetet för jämställdhet.

2. Hur var det att skriva berättelsen om göteborgskvinnornas arbete? Var det något som förvånade dig?

Kerstin Keen blev ansvarig för vår första bok ”Så här kan vi inte ha det!” och inspirerade fem kvinnoorganisationer i Göteborg att skriva sin historia. Då föll det naturligt på min lott att skriva om Fredrika Bremerförbundets göteborgskrets, som nyss hade återuppstått.

Det mest förvånande i det sammanhanget var föreningen Vita Bandet, som de flesta av oss inte visste något om. Det andra som var förvånande var att en handfull kvinnor i början av 1900-talet drev igång ett antal kvinnoorganisationer och var medlemmar i varandras organisationer och några till och med mycket tidigt blev politiskt verksamma. Med Anette Karlsson som redaktör för boken blev den tilltalande, tryckt och framme i Göteborg dagen före Bok& Biblioteksmässan 2019. Den har sålt i 800 ex.

3. Om vi ser boken ”Att ge upp har inte övervägts” som ett avstamp inför framtiden, vad är din önskan om vad det avstampet skulle kunna innebära?

ATT GE UPP HAR INTE ÖVERVÄGTS är en titel som kan sättas på många av våra förmödrar och möjligen också på den löst sammanhållna gruppen Göteborgskvinnor i rörelse/r.

Kan vår insats medverka till att fler kvinnor och män, nya och gamla kvinnoorganisationer tar ny fart och sätter upp farten i det jämställdhetsarbete som är långt ifrån avslutat vore det ju helt underbart. 

När vi nu har överlämnat boken till Göteborgs stad, som fyller 400 år, under den fana Göteborgs kvinnor överlämnade vid stadens 300-årsjubileum. Vill jag gärna påminna om den demonstration vi genomförde 2 juni 2018 – på dagen efter att den enda demonstrationen i Sverige gick i Göteborg 2 juni 1918. Se kvinnifestation på Vimeo.

Parollerna var nästan desamma som för 100 år sedan!

Tack Monica!