I intervjuserien Möt skribenten får vi med deras egna ord veta hur det var att skriva boken ”Att ge upp har inte övervägts” och vad de ser som nästa steg.
Här möter vi Viveka Enander.
1. Vad var din ingång till att medverka till arbetet i Göteborgskvinnor i rörelse/r?
Jag har både varit aktiv inom och forskat om kvinnojoursrörelsen, och mitt hjärta klappar extra för kvinnojourerna, alla som är och varit verksamma inom dem.
Kvinnojoursrörelsen är en otroligt viktig social rörelse som åstadkommit så mycket, men vars kärnvärden på olika sätt är hotade idag.
2. Hur var det att skriva berättelsen om göteborgskvinnornas arbete? Var det något som förvånade dig?
Det var stimulerande och roligt, även om jag ofta var lite sen med mina manuskript, då det var en lång process och jag är deadlinenörd. 🙂
Vad som gjorde mig glad var att inse att aktivismen mot mäns våld mot kvinnor tog vid och fick fart efter det arbete som gjorts av andra kvinnogrupper tidigare under 70-talet. Samt att de som var med om att grundade rörelsen inte hade någon aning om att det de gjorde i mindre kvinnogrupper skulle växa till en helt ny rörelse.
3. Om vi ser boken ”Att ge upp har inte övervägts” som ett avstamp inför framtiden, vad är din önskan om vad det avstampet skulle kunna innebära?
Vad gäller just kvinnojoursrörelsen önskar jag att den uppbådar ett större motstånd mot att göras till föremål för statliga och kommunala regleringar som gör dem till utförande av socialtjänst snarare än aktivister.
För den bredare kvinnorörelsen önskar jag att boken föder glädje och stolthet och förnyad kämpagläde, vilka utmaningarna än månde vara!
Tack Viveka!
Göteborgskvinnor i rörelse/r 