I intervjuserien Möt skribenten får vi med deras egna ord veta hur det var att skriva boken ”Att ge upp har inte övervägts” och vad de ser som nästa steg.
Här möter vi Eva Zetterman.
1. Vad var din ingång till att medverka till arbetet i Göteborgskvinnor i rörelse/r?
Min ingång till att medverka i projektet är min feministiska aktivism med att sprida kunskap och information om olika gruppers normöverskridande aktiviteter.
2. Hur var det att skriva berättelsen om göteborgskvinnornas arbete? Var det något som förvånade dig?
Att medverka i projektet var spännande och inspirerande. Det som förvånade mig var hur otroligt drivande just bildkonstnärerna var för den feministiska rörelse som växte fram i Göteborg. Textutrymmet för antologin räckte enbart till att skriva om konstutställningarna.
Men bildkonstnärerna var även drivande i de aktiviteter som bedrevs i det offentliga gaturummet med protestaktioner, demonstrationer, etc, och för de mer slutna feministiska rum som växte fram, som Kvinnocentrum, Kvinnohuset, bokhandlar, bokcafeer, etc.
Bilden från utställningen 10 göteborgskor som hölls på Konsthallen i Göteborg år 1987 är från ett besök hemma hos Barbro Andréen under mitt arbete med texten. I min text skriver jag om utställningen, men bilden är inte med i texten.
3. Om vi ser boken ”Att ge upp har inte övervägts” som ett avstamp inför framtiden, vad är din önskan om vad det avstampet skulle kunna innebära?
Min önskan är en uppföljande antologi för att kunna skriva om bildkonstnärernas aktiviteter som utrymmet för antologin inte räckte till.
Kanske även en uppföljning med bildkonstnärerna själva. Som en paneldebatt, seminarieserie, eller dylikt, där de själva kan berätta om hur de idag uppfattar sina aktiviteter på 70-talet, hur de uppfattar att deras aktiviteter ledde fram till olika resultat och fick effekter, samt hur de upplever var vi befinner oss i dag när det gäller feministisk aktivism.
Tack Eva!
Göteborgskvinnor i rörelse/r 